isobelle

Det var längesedan nu och du har garanterat glömt det. Sommaren 2011 när vi träffades. Det var 10 år sedan, om två dagar är det 10 år sedan. 

 

Det tog 2 minuter sen var jag förälskad. 3 månader senare var vi ett par. 

 

Det var inte alltid lätt att leva med mig. Det var inte alltid lätt att leva med dig. Men jag älskade dig djupt och jag minns att vi gav varandra kärlek varje dag. 

 

Vi fick två barn tillsammans. När M föddes var han så svag och lungorna var inte färdigutvecklade. Minns du när vi åkte hem för att hämta kläder? En vecka efter födelsen. Jag hade panik och trodde att jag aldrig skulle få komma hem med vår son. Jag sov hela vägen tillbaka till sjukhuset. Idag är han 7 år och har storlek 160. 36 i skor. Han är lång och full av glädje. 

 

När D föddes var det annorlunda. Han var stark. Och tjock. Och varje natt gick jag till hans säng för att titta om han levde. Paniken jag hade med de två tidigare fanns inte. Vi hade två fosterbarn också vid tillfället. Livet var perfekt. 

 

Det var stundvis tungt för mig då jag var den drivande i allt. Du var den trygga, underbara människan som alla älskade. Men jag kände mig inte levande just då och jag valde att gå. 

 

Jag ångrade det många gånger. Utvecklade panikångest och fick medicin. Det gjorde att jag mådde fruktansvärt dåligt. Jag mådde inte bra förrän jag slutade med antidepressiva. 

 

Du träffade en ny och barnen gillade henne mycket. Jag har alltid varit glad över att de gillade henne trots att jag sörjde. Min sorg handlade aldrig om att jag ville ha tillbaka dig, den handlade om att du stängde mig ute. Svarade inte på frågor om barnen och vi kunde inte längre ha en dialog. Det kunde ta flera dagar innan du svarade. Det var helt nytt för mig och jag gillade inte det. Vi var väl två föräldrar? Detta var innan januari 2018. 

 

Jag vet hur det kan vara. Jag hade också en relation där min partner bad mig att inte skriva till dig. Jo, svarade jag. Han är pappan och jag kommer aldrig att sluta skriva eller prata med honom. 

 

Det har nu gått 4 år. Mycket är sig inte likt. Vi pratar aldrig med varandra nu. Personen jag valde som pappa till mina barn... Var är han?

 

Du ska veta några saker. Våra barn älskar mig. Och de älskar dig. Varje dag saknar de dig. Varje dag händer det något i deras liv som du inte är en del av. Detta är inget varken jag eller barnen vill. 

 

M & D vill ha sin pappa tillbaka. Jag vill ha min medförälder tillbaka. Jag vill kunna skicka bilder på dem varje vecka, dag. Jag vill att du ska se vilka otroligt vackra, fina, kloka, snälla och fantastiska barn vi har. Jag vill kunna berätta om deras utveckling. Om deras tokigheter. Om deras svårigheter. 

 

Jag vill. Men du finns inte kvar. Och jag är så ledsen. Vi saknar dig varje dag. Jag hoppas att vi någon dag ses igen. Alla tillsammans.  Han den underbara pappan till barnen, jag och så självklart det bästa vi har: M & D.

 

Tills vi ses: ta hand om dig på det bästa sätt du kan. Jag menar det. Jag vet att du kommer tillbaka. Vi finns här då.